Förbättrad samverkan och dialog

Vi socialdemokrater vill att Upplands-Bro ska bli en mer äldrevänlig kommun. Vi tror att detta bäst kan åstadkommas genom goda dialoger och utvecklad samverkan mellan kommunen och olika typer av berörda parter.

Dialogen med de äldre

I kommunens arbete med att utveckla äldreomsorgen är dialogen med de äldre förstås helt central. Vi tycker att kommunen ska inkludera och engagera seniorer i utvecklingsarbetet. Omsorgens innehåll, upplägg och utförande ska utgå från den äldres vilja och önskemål. Genom att låta seniorer bedöma Upplands-Bros äldrevänlighet kan vi lära oss och få kunskap om seniorers levnadsförhållanden och deras olika behov. Utifrån den kunskapen kan vi sedan ta fram en handlingsplan för hur Upplands-Bro kan bli en mer äldrevänlig kommun.

Inkluderingen gör också att de äldre upplever en ökad grad av självbestämmande, vilket inte bara gynnar de äldre utan hela kommunen.

Världshälsoorganisationen (WHO) lanserade 2007 en guide för ett globalt utvecklingsarbete kallat ”Age-friendly cities and communities” med en modell för att göra kommuner mer äldrevänliga. År 2030 kommer 25 procent av invånarna i städerna att vara över 60 år. Därför behöver vi bygga samhällen som är tillgängliga och inkluderande där människor ges möjlighet att leva väl hela livet. För att lyckas med det behöver vi ta reda på vad som brister idag och hur Upplands-Bro ska bli en mer äldrevänlig kommun. WHO ringar in ett antal områden som har stor betydelse för seniora medborgare. Det handlar om utomhusmiljöer och bebyggelse, tillgång till anpassade bostäder, kollektivtrafik, upplevelsen av respekt och social inkludering i samhället, möjlighet till socialt deltagande, delaktighet i samhället och arbetslivet, kommunikation och information och samhällsstöd och hälsovård.

Inkluderingen av äldre i kommunens verksamhet kan ske på olika sätt. Ett är att regelbundet i enkätundersökningar fråga de äldre hur de trivs i kommunen och vad de anser kan förbättras. Ett annat är att inrätta olika typer av råd som kan kopplas till kommunens olika beslutande och beredande organ. Beslut som rör de äldre kan också skickas på remiss till pensionsföreningar i kommunen.

Viktigast är dock att den enskilde ges möjlighet att påverka sin vardag och det konkreta mötet med omsorgspersonalen. Många seniorer uppger att de upplever att de inte får de insatser de har fått beslut om. Här behövs det inte bara en bättre uppföljning av att Upplands-Broborna får de insatser som de har rätt till, utan vi menar att det även är hög tid att lämna klockningen av personalen i hemtjänsten och övergå till rambeslut där Upplands-Brobor tillsammans med personalen fördelar insatserna över till exempel en två-veckorsperiod. I stället för att räkna antalet minuter ska kommunen följa upp att omsorgen ger det förväntade resultat för den enskilda individens liv och livskvalitet. I kommuner där man lyckats med det så är kommuninvånarna betydligt nöjdare med sin hemtjänst.

För den enskilda individen kan det vara omvälvande att bli “beroende” av andra i stället för att som tidigare kunna ta hand om sig själv. För att få omsorgsinsatser måste man i sin ansökan redogöra för sin privata situation, familj och ekonomi, vilket kan upplevas som integritetskränkande och utelämnande. Ledord i omsorgen måste vara respektfullt bemötande och självbestämmande för individen. Ålder och fysisk förmåga ska inte avgöra möjligheterna att leva ett självständigt, värdigt och meningsfullt liv.

Det innebär att individen ska ha reell möjlighet att påverka sin vardag genom att påverka omsorgens upplägg och innehåll. Det kräver delaktighet i hela ansöknings- och beslutprocessen och hur insatserna ska utföras. Det ska vara möjligt att själv bestämma vilken insats som ska görs idag, vilket kräver flexibilitet och goda rutiner för att fånga upp seniorens delaktighet i planeringen. Oavsett vilken utförare man har ska omsorgen utformas utifrån att ta vara på seniorernas intresse, rätt till en omsorg med god kvalitet och ökat självbestämmande.

Vi socialdemokrater vill att medborgaren gemensamt med verksamheten ska formulera uppdrag och stödinsatser inom omvårdnaden. Den som beviljas omsorg ska bli tilldelad en kontaktperson som är den personen som utför de flesta insatserna och som har ett huvudansvar för att omsorgen fungerar. Vi tycker att man ska kunna välja vem som ska vara kontaktperson och att det ska vara lätt att byta. Fler insatser än idag borde kunna beslutas genom förenklad biståndsbedömning. Det frigör utredningsresurser som kan läggas på mer arbetskrävande ansökningar, till exempel till särskilt boende.

Konkret ska vi:

undersöka hur äldrevänlig Upplands-Bro kommun är genom att fråga seniorer i Upplands-Bro hur de trivs i kommunen och vad de anser kan förbättras,
ta fram en handlingsplan med åtgärder för hur Upplands-Bro kan bli en mer äldrevänlig kommun,
se till att omsorgstagarna har möjlighet att välja en fast namngiven omsorgsperson,
se till att omsorgstagaren får bestämma vem som ska utföra intimhygien,
öka möjligheten att inom hemtjänsten bestämma över din tid och dess innehåll,
öka möjligheten att kunna välja omsorgstjänster,
säkerställa att de Upplands-Brobor som behöver får de insatser som de har rätt till genom att bättre uppföljning från biståndshandläggarna.

Ökad stöd till närstående

I många fall spelar närstående en central roll i de äldres liv. Närstående hjälper ofta till med alla vardagliga sysslor, såsom matlagning, städning, kontakter med myndigheter, rekreation och fritidsaktiviteter. Det är viktigt att våra äldre har kontinuerliga kontakter med sina närstående, inte bara för att känna trygghet utan också för att undvika isolering, ensamhet och saknad. Samtidigt ska seniorer inte känna sig tvingade att vända sig till sina anhöriga för hjälp och anhöriga ska inte känna sig tvingade att ta ett större ansvar än de orkar med

Under de kommande åren väntas behoven att öka i Upplands-Bro, utifrån en åldrande befolkning. För att det inte ska leda till en utveckling där fler närstående går ner i arbetstid mot sin vilja för att vårda anhöriga behövs stora satsningar på att bygga ut och kvalitetssäkra

äldreomsorgen. Korttidsvård och dagverksamhet är viktiga insatser för den enskilda individen men ger också närstående en möjlighet till återhämtning i vardagen. Närstående har en viktig roll att spela, men det viktiga är att det sker frivilligt.

Konkret ska vi:

möjliggöra för närstående vårdare att få utrymme till återhämtning i vardagen,
utveckla stöd och avlastning i dialog med anhörigförening, anhörigråd och andra intresseorganisationer,
upprätta en anhörigstödplan för anhöriga.

Fler utbyten med civilsamhällets organisationer

Runt om i Sverige finns det ett rikt föreningsliv och ett starkt civilsamhälle som har mer att ge när tillfälle ges. Vi socialdemokrater håller starkt på att utsatta grupper aldrig får bli beroende av frivilliga stödinsatser från privata organisationer. Vi menar att stödet i första hand ska komma från det gemensamma. Men civilsamhället är ett komplement i välfärdsbygget och en viktig pusselbit för att lösa samhällsutmaningarna. Inte minst under Covid 19-pandemin har vi sett hur ideella organisationer fyller en viktig funktion. Föreningar och privatpersoner har dragit igång olika satsningar för att underlätta vardagen för den så kallade riskgruppen, bland annat för seniorer över 70 år. Pensionärsorganisationer, patientorganisationer och studieförbund har ett stort utbud av aktiviteter som hjälper seniorer att behålla hälsan och bryta ensamhet.

Civilsamhället har en ovärderlig uppgift att fylla när det gäller att bygga relationer, gemenskap och samhörighet. Det kan handla om fysisk aktivitet tillsammans, bokcirklar, kulturaktiviteter, matlagning eller bara att få möjligheten att tillhöra ett socialt sammanhang. Upplands-Bro ska fortsätta att utveckla ett vitalt och självständigt civilsamhälle som med sin mångfald av verksamheter spelar en aktiv roll i dialogen med det offentliga. Vi vill bidra till att människor ska kunna organisera sig och till att idéburna organisationer ska ha möjligheter att växa. Det behövs goda förutsättningar för folkrörelser och för det civila samhället för

att lyckas med detta. Vi vill öka dialogen med det civila samhället genom att inrätta ett lokalt sakråd.

Konkret ska vi:

utveckla aktiviteter tillsammans med pensionärsföreningarna och stödja deras arbete i syfte att bryta social isolering och främja inkludering,
stimulera tillväxten av civilsamhällets olika verksamheter,
inrätta ett lokalt sakråd för ökade och förbättrade dialoger mellan kommunen och civilsamhällets organisationer.

Relationen till rikspolitiken och behovet av omsorg efter behov

Vad som räknas som ett behov och hur behovet ska bedömas är i dag en fråga som avgörs av professionen i processen för biståndsbedömning. Bedömningen utgår från lagstiftningen som

talar om ”skälig levnadsnivå”. Tolkningen om vad det är bestäms i sin tur genom praxis och avgöranden i förvaltningsdomstolarna.

Vi socialdemokrater har uppmärksammat att det finns ett glapp mellan vad lagen definierar som behov och medborgarnas syn på behov. Exempelvis anser många att ålder, ofrivillig ensamhet och isolering borde få större betydelse i bedömningen för vård- och omsorgsboende. Inte sällan skrivs det i media om personer som är över 100 år men som nekas boende för att de inte har tillräckliga behov enligt gällande lagstiftning. Det här glappet urholkar människors förtroende för omsorgen och skapar oro för att man själv inte ska få den omsorg man behöver. Det skapar också ett missnöje mot offentlig sektor, mot politiken och mot samhället. Just nu pågår det en översyn av socialtjänstlagen. Det är vår förhoppning att utredningen kommer att innebära att lagstiftningen bättre än idag kan möta människors förväntningar om när omsorgen ska finnas till för människor.

I dag beviljas hemtjänstinsatser utifrån Socialtjänstlagen (SoL) och det som kallas för skälig levnadsnivå. Det innebär att när man får hemtjänst beviljas att högst 2,5 rum städas; inte alla rum. Städning sker i regel var tredje vecka och. storstädning en gång per år. Skälig nivå upplevs därför inte som tillräckligt för de flesta seniorer. Var fjärde person som är 80 år eller äldre använder rutavdrag för att köpa hjälp i hemmet. Privata äldreomsorgsutförare får sälja ruttjänster till sina brukare. Kommunala utförare får inte det. Den kommunala hemtjänsten måste kunna konkurrera med de privata utförarna på lika villkor. Samtidigt måste hemtjänsten kunna bidra till en enklare vardag för äldre och en helhetslösning i hemmet.

När kommunernas egen hemtjänst inte erbjuder tilläggstjänster är medborgarna mer benägna att välja privata aktörer som utförare av sin hemtjänst. Det leder i sin tur till att kommunens ”egna regi” förlorar andelar av hemtjänstutförandet som sakta men säkert urholkar den egna regin och som gör att det blir svårt att bibehålla sin organisation och medarbetare.

Om kommunernas egen hemtjänst också ges möjlighet att erbjuda tilläggstjänster kan seniorer erbjudas en helhetslösning i sin vardag och det bli en konkurrens på lika villkor där kommunens ”egen regi” inte förfördelas.

Vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. Resurser avsatta för omsorgen ska användas till att ge äldre och sjuka en trygg omsorg och vård – inte till stora vinstuttag. Det behövs också krafttag mot felaktigt uttagande och bedrägerier riktade mot välfärden.

Dessa frågor – om hur lagen är utformad, hur den tolkas av myndigheterna, om rätten att plocka ut vinster ur offentligt finansierad verksamhet – kan inte kommunens politiker direkt besluta om. Men vi kan på olika sätt verka för att förändringar sker, genom att föra dialoger med olika intressenter, inte minst rikspolitikerna.

Konkret ska vi:

se till att även kommunens hemtjänst ska kunna erbjuda tilläggstjänster,
verka för att begreppet skälig levnadsnivå i socialtjänstlagen ersätts av ett begrepp som mer ligger i linje med medborgarnas förväntningar,
verka för att ensamhet och social trygghet också ska ingå när bedömning görs om vad som är ett biståndsbedömt behov,

verka för att ålder ska vara en mer avgörande faktor vid biståndsbedömning av vård- och omsorgsboende.

Relationen mellan omsorg och vård

År 1992 sjösattes ädelreformen. Den innebar ett trendbrott mot den tidigare långvården. Förändringen slog fast principen om kvarboende. Den bärande idén var att främja seniorers självständighet, att se hela människan snarare än bara ett vårdbehov. Kommunerna fick ansvar för den sociala omsorgen och regionerna skulle ta ansvar för vården. Boendet skulle vara något helt annat än vårdavdelningar.

Det sociala uppdraget skulle dominera tillsammans med individens självbestämmande. Det ska vara egna lägenheter med egna tillhörigheter. Det finns ingen allmän sjukvårdsutrustning utan de hjälpmedel som behövs skrivs ut individuellt. Eftersom de boende har egna kontrakt kan man inte heller ”flytta runt” de boende till olika avdelningar som på ett sjukhus.

Mycket har hänt sedan ädelreformen. Nu är många seniorer betydligt mer sköra och multisjuka, både hemma och när de bor på ett boende. Forskning och utveckling har gjort att vi kan leva längre, och sjukdomar som tidigare var dödliga har omvandlats till kroniska, men det gör att den äldre har en mer komplex vårdsituation.

En annan viktig händelse var att ädelreformen genomfördes under den ekonomiska kris som rådde i början på 1990-talet. Det har därför varit svårt att leva upp till alla de goda intentioner som bar upp reformen. Många hävdar att äldreomsorgen fortfarande – 30 år efter reformen – är underfinansierad.

I dag utförs mycket av den avancerade vården i människors hem. Sköra seniorer får vård av regionen i form av Avancerad sjukvård i hemmet (ASIH), hemsjukvård men också palliativ vård (vård i livet slutskede). Samtidigt får de omvårdnadsinsatser från hemtjänsten. För de medborgare som har både vård och omsorg i sina hem kan vardagen upplevas rörig och bristen på samordning mellan de olika instanserna vara påtaglig. Idag utförs hemsjukvården av regionen vilket innebär att det är många olika utförare som besöker de äldres hem.

Ansvaret för samordnandet av den enskildes vård- och omsorg ligger hos vårdcentralerna.

Ingen ska behöva projektleda sin egen vård eller en anhörigs vårdkontakter. Ett sätt att stärka

samordningen, kontinuiteten och tillgängligheten är införandet av vårdkontrakt. Vårdkontraktet tydliggörs på ett sammanhållet sätt vem/vilka som seniorens fasta vårdkontakt/vårdkontakter är, vilka insatser som planeras av olika vårdgivare samt vad målet för insatserna är. Patientens delaktighet i vården stärks. Kontraktet ska inkludera råd för egenvård och vad patienten kan göra själv för att stärka sin egen hälsa.

Vi socialdemokrater kommer att verka för att Region Stockholm inför möjligheten till vårdkontrakt främst för de med stora vårdbehov och att kontraktet ska finnas tillgängligt för såväl patienten som dess anhöriga (om samtycke finns) och vårdpersonalen via 1177.

Kommunen bör samtidigt införa ett omsorgskontrakt med varje omsorgstagare. Dessa båda bör länkas ihop till ett sammanhållet vård- och omsorgskontrakt för varje person för att därigenom säkra att var och en bedöms utifrån ett helhetsperspektiv.

Stuprören mellan regionen och kommunerna måste försvinna. Utbrottet av covid-19- pandemin har med all tydlighet visat samhällets brister, inte minst vad gäller samordningen av

insatser mellan sjukvård och äldreomsorg. Det delade huvudmannaskapet mellan kommuner och regioner har försvårat samordnade och behovsanpassade insatser. I Region Stockholm har de styrande valt att splittra vården för seniorer i en mängd olika vårdval vilket har försvårat samordningen.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har på uppdrag av regeringen granskat läkarinsatser på äldreboenden. Rapporten visar att många seniorer inte fått individuella läkarbedömningar. Alltför få äldre har fått personliga besök av läkare och information till anhöriga om övergång till palliativ vård har varit undermålig.

I ädelreformen var det tydligt att regionerna fick suverän rätt till att anställa läkare och ansvara för vården. I ljuset av covid-19 är det uppenbart att vi behöver stärka läkarnärvaron och den medicinska kompetensen på våra omsorgsboenden. Seniorer ska få de läkarinsatser som de har rätt till och läkare behöver vara en självklar del i äldreomsorgen. Läkare ska inte bara ha en rådgivande plats i kommunen utan de ska finnas på plats på äldreboendena i mycket högre grad än idag. Alla seniorer ska ha en fast läkarkontakt och det ska finnas en läkare som har det medicinska huvudansvaret. Det är viktigt att man får sina läkarinsatser av någon man känner och som man känner sig trygg med. Vi socialdemokrater i Upplands-Bro anser att om läkarinsatserna inte tillgodoses av regionens försorg ska kommunen kunna anställa läkare på regionens bekostnad.

Precis som tillgången till läkare har även vård- och omsorgsboendenas medicinska uppdrag diskuterats i samband med Covid-19. Samhället står inför ett vägval. Ska omsorgsboendenas uppdrag omformuleras på ett sådant sätt så att vi förstärker Hälso- och sjukvårdslagens (HSL) del, både vad gäller personalsammansättning, kompetens och medicinsk utrustning? Eller ska en ny vårdform skapas som är en blandning mellan sjukvård och omsorgsboende? Oavsett vägval behöver den medicinska kompetensen förstärkas på omsorgsboendena. Det måste göras både genom att utbilda omsorgspersonalen och förstärka tillgången till medicinsk utrustning.

Den sammanhållna vården ska stå i centrum. I syfte att stärka samverkan mellan region och kommuner vill vi också verka för att införa krav på gemensamma vårdplaner på primärvårdsnivå. Omvårdnadsenheter ska inrättas på akutsjukhusen för vård av äldre patienter som inte längre behöver akutsjukvårdens resurser men heller inte återhämtat sig så mycket att de kan skrivas ut. Regionens hemsjukvård är dessutom uppsplittrad på många olika aktörer och vårdval, vilket ytterligare bidrar till uppsplittring och bristande helhetsansvar. Genom att kommunalisera hemsjukvården kan kommunerna ta helhetsansvaret kring merparten av seniorens insatser i hemmet och därmed bidra till ökad kontinuitet, samordning och trygghet.

På grund av brister i vården, tvingas alltför många svårt sjuka äldre gång på gång besöka regionens akutmottagningar. De tvingas vänta på akuten i tiotals timmar, och på grund av brist på vårdplatser, vårdas i korridorerna under ovärdiga former. Genom att möjliggöra fler mobila vårdteam, kan många av de svårast sjuka istället få sitt vårdbehov tillgodosett i hemmet. I Norrtälje finns ett sjukhusanslutet mobilt team, kopplat till den geriatriska kliniken som tar hand om äldre, multisjuka patienter i deras hem. Det avlastar akuten och ger också en ökad vårdkvalitet för patientgruppen. I Västra Götalandsregionen har ett arbetssätt med mobil närsjukvård redan införts med goda resultat. Där minskade seniorers behov av sjukhusvård kraftigt och tryggheten för patienten ökade. De mobila vårdteamen bygger på ett nära samarbete mellan sjukhus, primärvård och kommunen.

Samverkan mellan äldremottagningarna, hemsjukvården, kommunens omsorg, geriatriken, äldrepsykiatrin och den övriga hälso- och sjukvården behöver bli betydligt bättre än idag. Vi vill därför utreda hur äldremottagningarna i regionen kan utvecklas i syfte att skapa ökad kontinuitet, en mer sammanhållen vård för patienten samt ett ökat fokus på uppsökande arbete.

Arbetet med seniorers psykiska hälsa behöver stärkas, inte minst utifrån den isolering som uppstått till följd av pandemin. Det råder brist på äldrepsykiatriker och kunskapen om äldres psykiska hälsa måste stärkas inom vården. Regionens äldremottagningar ska också ha tillgång till äldrepsykiatriker. Antalet vårdplatser i geriatriken ska utökas, liksom möjligheten till direktinskrivning på geriatrisk avdelning.

Vi socialdemokrater är kritiska mot vårdvalet för läkarinsatser på vård- och omsorgsboenden och vill avskaffa det. Exempelvis kan vårdvalet slås ihop med vårdcentralernas uppdrag eller med geriatriken. Det kan ge en mer sammanhållen vård och koppling mellan vården på äldreboendena och den övriga sjukvården.

Konkret ska vi:

Verka för att ersättningen till vårdcentralerna ökar för att de ska få en roll att samordna vården för seniorer som bor på vård- och omsorgsboende,
verka för att hemsjukvården kommunaliseras,
verka för att det skapas mobila vårdteam liknande modellen i Västra Götaland,
förstärka äldremottagningarnas roll och kompetens,
verka för ett avskaffande av vårdmarknaden för läkarinsatser på vård- och omsorgsboenden.
införa en fast omsorgskontakt som samordnar den enskildes kontakter med kommun och sjukvård,
säkra den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen,
möjliggöra fortbildning inom områden där kompetensen behöver förstärkas på vård- och omsorgsboendena, till exempel inom geriatrik, demens och palliativ omvårdnad,
stärka HSL-kunskaper inom ledningen på vård- och omsorgsboendena,
se till att nödvändig medicinsk utrustning finns på vård- och omsorgsboenden t ex skyddsutrustning,
verka för att vi som kommun kan anställa läkare på regionens bekostnad om inte läkarinsatserna tillgodoses genom regionens försorg,
se till att seniorer som bor på omsorgsboende har rätt till de personliga läkarkontakter som de behöver.